Tisdag 13/5
Längesedan nu. Tiden bara rinner på o det är dagar fyllda med skola, jobb, träning o resten av livet. Är som mamma rätt trött om kvällarna o har svårt att sitta uppe.
Dagarna med F i skolan känns fyllda av liv. Fascineras av alla barn hur mycket som händer hela tiden o inser att vi vuxna stängt av mycket av oss. Dessa små liv reagerar direkt, blir arga, glada, kramas o jag känner mig mer fylld än någonsin av livet. De kämpar o fixar o pratar. Idag hade de teater om "att våga försöka vara snäll". Fascinerande vad förslag det fanns. Funderade på hur snäll jag själv var i livet.
F har ju ett fantastiskt stöd i sina kompisar som nästan slåss om att få hålla handen. Vilken värme.
F själv känns gladare o mer lik sig själv nu. Visst är hon stel i nacken men hon kämpar på med träning i gymmet o ger inte upp.
Hon vet att en operation krävs för att slippa se dubbelt men verkar lugn över det. Tror mycket är den otroligt bra tiden ändå på sjukhuset och att hon inte är rädd.
Vi kämpar på och längtar till sommar o semester.
/C❤️
