Söndag 30/3
Sommartid o mormors födelsedag. Vi fick ringa o F grattade mormor som sa det var den bästa present hon kunnat få.
F fortsätter kämpa o sitter upp i sängen, spelar memory o Fia. Trött men humöret är på plats vilket är skönt att höra.
Målet för em är nu upp ur sängen o i en rullstol.
Igår pratade jag med en kär vän vilket var skönt.
Jag har själv många gånger funderat över hur man bäst skulle stödja någon som är i en situation likt den vi är i.
För min del märker jag att t.ex få "soliga morgon hälsningar ", en kram skickad o framför allt att höra om livet utanför blir viktig. För vår del lever vi med detta 24-timmar om dygnet vi behöver höra annat.
Ytterligare en reflektion är det här med att leva i nuet, vilken märklig känsla o ovan. Vi har ju idag inget val. Det som slog mig igår var en känsla av att det faktiskt var skönt. Förr har jag likt säkert de flesta av oss tänkt bakåt o framåt men aldrig direkt varit här o nu. Idag kan vi inget annat, vi vet inte hur vår framtid ser ut o det gör även att det inte känns direkt viktigt att spekulera i den.
Jag inser även att den här händelsen kommer förändra mycket framöver, på gott o ont.
Insikten att aldrig mer helt veta hur F kommer få det i framtiden känns tung. Jag har alltid njutit av hennes otroliga kraft o styrka o friskhet, men när det här även kunde drabba henne känns inget taget för givet. Det kommer i framtiden bli ännu viktigare att njuta av allt o vi lär inte ha tid med oviktiga saker.
Att ni alla finns där utanför o hejar på oss är oerhört skönt. Vi kommer behöva er när vi kommer hem o ut ur den bubbla vi lever i idag.
/C
