Tisdag 22/4
Påsken över och veckorna börjar rulla på igen.
Filippa har verkligen blivit piggare och rakare i hållningen, underbart att se.
Känns som gamla Filippa igen bara ögat som inte helt ger sig.
Filippa har verkligen blivit piggare och rakare i hållningen, underbart att se.
Känns som gamla Filippa igen bara ögat som inte helt ger sig.
Söt som en rockbrud i kort mörkt hår fixar hon på som hon brukar. Vi tränar matte och svenska och idag kom även kompis Moa förbi, vilken glädje. Igår var det kompis Thea och jag märker verkligen hur F skiner upp och hur viktigt det är med kompisarna.
I morgon ska vi besöka skolan för första gången på 5 veckor, pirrigt. Jag tror F är mest pirrig över att hon inte ser ut som förut men hon har nu träffat de två bästisarna vilket verkar ha lugnat henne.
Från maj kommer vi försöka med 2 timmar per dag och vi föräldrar ska börja jobba halvtid igen, märklig känsla.
Känns som det är mer än 5 veckor som har gått, känns som flera år ibland när jag tänker tillbaka på vad som har hänt under den här tiden.
Känns som det är mer än 5 veckor som har gått, känns som flera år ibland när jag tänker tillbaka på vad som har hänt under den här tiden.
För oss vuxna känns det bättre när solen skiner och vi ser att F går mot sitt gamla jag igen men självklart kommer oron över oss och den konstiga känslan av att ha varit med om det värsta i livet att ens barn blir allvarligt sjukt.
Ibland märker jag att jag kan föra samtal men ändå inte helt känna mig närvarande. Det blir många saker i livet som verkligen inte får samma betydelse längre.
Idag var vi ute och gick, mitt på dagen, alla jobbar och där gick vi tre och tittade på våren, en ändå rätt skön känsla trots allt att vi har fått den här tiden ihop och att få prata med F igen om allt som sker och allt vi ser.
Djupt tacksamma över att hon fortfarande finns här hos oss och är vårt allra bästa fortsätter vi kämpandet framåt.
/C