greatf.blogg.se

Snart dags för midsommar och resa med den lilla vackra F som kämpar på med livet.
Förundras över hennes energi och ork som många gånger är större än min.
Igår rensade vi rabatter så det sjöng om det och jag tänkte vilken tjej, för 3 månader sedan knappt så opererades du för hjärntumör idag står du vid min sida och rensar rabatter.

Vi ska ta oss iväg på resa snart och F är glad och förväntansfull. Jag känner dock inte samma glädje det är som det finns en viss oro med att lämna stan och all bra sjukvård som finns här. Visst vi är inte längre bort än t.ex. tiden från Göteborg men det känns ändå som en oro eller kanske det är tanken på vad som kunde hänt om allt denna vår inte kommit då utan på en resa. Det blir en form av osäkerhet som jag måste lära mig tackla.

Även om jag har ett gäng med mig känner jag mig ytterst sårbar och något dämpad men jag försöker att inte visa det för F.

 

Sen finns en otäcka känslan där av vad som väntar oss när vi kommer hem, en tid för magnetröntgen. Den har ju gått att skjuta på framtiden ett tag men nu vet vi att det är dags och jag kan känna mig helt tom invärtes bara på tanken och beskedet. Det går ju inte ens att förbereda sig på något utan om igen är det bara att ta det som kommer och tackla det då.

Jag har fått många underbara hurrarop från er alla där ute och glädjs verkligen åt det. Många undrar hur jag kan vara så stark och det undrar jag själv ibland, fast jag ärligt talat inte är så stark som det kanske verkar.

Det är just det där med att inte ha ett val, vore jag själv sjuk kanske jag vägrade att gå upp men jag kan ju inte det när det gäller mitt barn, livet bara måste gå vidare.

 

Jag önskar er alla en härlig midsommar och som alltid var rädda om varandra för vi vet inget om framtiden utan livet är här och nu.

/C