Lördagen 30 augusti
Längesedan jag skrev.
Det är ibland skönt med paus men många kanske tror något har hänt så jag uppdaterar nu.
Det är ibland skönt med paus men många kanske tror något har hänt så jag uppdaterar nu.
Filippa har nu börjat skolan och är tillbaka på samma tid som innan operation.
Hon är en kämpe det har jag nämnt förr och jag var orolig hon inte skulle klara av det hela men vilken energi hon har och det går ändå rätt bra.
Hon är en kämpe det har jag nämnt förr och jag var orolig hon inte skulle klara av det hela men vilken energi hon har och det går ändå rätt bra.
Tyvär sitter dubbelseendet i och det verkar inte ge sig, det i sig ger problem vid skolarbete så vi fick gå en något tuff match med F för att hon ska inse att hon måste ha den på för att ens orka med att läsa och räkna.
Envis som hon är gick det något dåligt i början tills vi fick be läraren att ta upp det med alla i klassen då åkte den på. Vi vet att F oftast fungerar så men samtidigt känns det ibland så grymt att den söta lilla tjejen som varit med om så mycket ska behöva slåss med det också att ha lapp och inte få vara som de andra, då gör det ont i mitt hjärta och jag undrar över livets medning och orättvisor. Samtidigt känner jag att hon om någon klarar just det hon är rätt tuff och kan nog helt klart svara för sig.
Fick en helt underbar bild av F och vår kompis Anna som jag måste lägga ut den värmde så och texten som var med gjorde mig djupt rörd.
Texten till var "Världens starkaste lilla tjej"
Att vi haft så många runt oss som stöttat har jag sagt förr varit en otroligt förmån och att det finns så många kvar där vi faktiskt bara får vara i den sits vi är gör ju helt klart saker enklare.
Vi kämpar vidare och jag hoppas att det löser sig med ögat, jag hoppas F får fortsätta att utvecklas och bara vara en go och busig 8-åring.
Hon ska faktiskt börja dansa igen vilket är otroligt så jag tänker som alltid vi lever för dagen och njuter.
Varm kram till er alla och glöm inte "var rädd om varandra".
/C
