Valborgsmässoafton
Igår skrev jag om en vän som fått cancer och jag kan tänka mig att det kanske låter som mycket kring oss bara rör det ämnet, men det är faktiskt livet så som det ser ut.
Jag berättade för en vän om någon annan sak förra veckan och hon sa men är det inte nog kring er då tänkte jag för första gången i mitt liv tänkte jag inte ens så, jag hade faktiskt inte ens reagerat. Jag funderade på om jag var så less redan så jag inte ens märkte saker längre men nu idag har jag kommit på svaret och det är att ibland måste man förlika sig med saker och händelser i livet och inte kämpa emot vilket jag gjort tidigare. Det är dock inte lika med att lägga ner och ge sig utan livet är ju som det är och drabbar oss alla olika. När jag fick beskedet om Filippas tumör var självklart min första tanke räcker det inte nu då vi innan gått igenom andra saker i livet precis innan som varit jobbiga. Idag tänker jag att nu blev det så och kanske är det just en tjej som Filippa och den hon är med sin starka självkänsla, glädje och framåtanda som klarar av detta, det var liksom bara att haka på och göra det bästa av allt.
Det handlar alltså mycket om hur vi hanterar händelser och hur vi som personer ställer oss till saker. Det visste jag kanske innan men den här händelsen har givit mig ytterligare en lektion i livets skola och som sagt öden drabbar oss olika det bara är så.
Ha en skön Valborg allihop!
/C
