greatf.blogg.se

Då fick vi besked att tyvärr måste F operera sitt öga, skelningen har inte gått tillbaka som den borde ha gjort.
Först kände jag mig trött och tänkte nej ska det aldrig ta slut.

Sen tänkte jag att ja vad göra det måste ju göras och utan det blir F inte hjälpt. Det blir liksom nu efter allt som hänt att det är ingen ide att tänka nej inte det också det är ju som det är och bara att foga sig det tar liksom mindre energi. Nu menar jag inte att foga sig betyder ge upp snarare att förflytta energin till det som behövs, för det är något jag lärt mig att det gäller att spara energi.
Det är ju otroligt jobbigt att gå igenom saker som har med sjukdom att göra och något jag tror man lär sig rätt tidigt är att just spara energi för den behövs sen och då gäller det att inte vara totalt slut. Sen är det viktigt med bra människor runt sig och det har jag skrivit många gånger, det är inte antalet som gäller men att det finns just människor runt dig som är där och finns där jämnt.

Jag tänker mycket på den vän/arbetskamrat som också drabbats och kan idag känna fasan som hon tänker och känner och då gäller det henne själv. Jag vet inte vad som är värst men att vara förälder är ju hemskt samtidigt är ju jag och Filippas pappa än så länge friska och orkar vara starka. Men att bli svag själv och försöka orka är ju i sig fruktansvärt jobbigt. Så det är nog som att välja mellan pest eller kolera och något jag önskar ingen skulle ens ställas inför.

 

All lycka till alla er där ute, var rädda om varandra, gör de val som känns rätt oavsett om de är fel eller rätt för de går att rätta till sen, lev livet det är kort och njut vi har inte tid med annat.

Kram till Er!

C