Onsdag 26/3
Operationsdag! Vi vuxna vaknar rätt trötta men F vaknar utvilad. Hon får duscha igen vilket hon inte ens gnäller över. Slås av hur otrolig hon är med sin styrka. Hon får åka i sängen ner till operation och möts av ett otroligt positivt läkarlag som är så mysiga med F. De skojjar och pratar godis och F berättar att colanappar är favoriten.
Själv känner jag mig rätt liten i ett rum som mer ser ut som om vi skulle flyga än att vi ska på operation. Apparater överallt och tv-skärmar. Känner mig smått svettig i våra skyddskläder men fokuserar på söta F som är så tuff, hur kan hon ligga där så cool, jag förstår inte men som jag skrivit innan vet hon det hon behöver och inte mer vilket är en nivå vi kommer hålla hela tiden.
Själv känner jag mig rätt liten i ett rum som mer ser ut som om vi skulle flyga än att vi ska på operation. Apparater överallt och tv-skärmar. Känner mig smått svettig i våra skyddskläder men fokuserar på söta F som är så tuff, hur kan hon ligga där så cool, jag förstår inte men som jag skrivit innan vet hon det hon behöver och inte mer vilket är en nivå vi kommer hålla hela tiden.
Nu är det lång väntan och oro kvar och många frågor. Men väl tillbaka på avdelningen kommer hennes supermysiga läkare Gunnar och ställer sig och pratar, fascinerande att de tar sig tid när man själv haft en tro om att de i vården bara hastas förbi. Han står där lugnt och berättar om de närmaste dagarna då F kommer att finnas på en intensivvårdsavdelning tills de ser att allt är ok, sen får hon komma tillbaka till avd. 95B där vi bott i 1 vecka.
Vi önskar att det var dagen då hon kommer hit igen men just nu önskar vi mest att de tar bort den dumma knölen som aldrig borde fått hitta in och som inget barn borde få.
/Carin
