Torsdag 24/4
Veckorna rullar på. Igår var det 4 veckor sedan F opererades. Ibland känns det som vi varit med om väldigt mycket på kort tid o det hinner liksom ifatt en pang.
Vi besökte skolan igår o vilka kompisar F har. De stod runt henne o tittade. Kompis Klara sa en skön kommentar "men Filippa ser ju ut som vanligt"! Det lät rätt skönt o jag själv insåg att de likt mig varit rädd för att hon skulle förändras mycket.
F tyckte nog det var skönt att få ha första besöket avklarat o väl hemma kopplade hon av.
Målet nu är att starta upp i maj o vara i skolan varje dag men några få timmar o med en av oss vuxna med som stöd, inte för att hon inte klarar sig men att veta att vi finns där är nog skönt.
På det hela ser det just nu ut som F klarat denna resa rent fysiskt bra, bara ögat som ska rätta upp sig. Rent psykiskt är det svårt att säga då hon inte säger så mycket o vi vuxna pratar bara om det hon tar upp känns onödigt att älta något hon inte vill.
Vi vuxna har nog en längre resa rent psykiskt. Vi märker att vi inte har samma glädje längre i saker men att vi nu kanske mer är glada över små detaljer i livet. Att tänka långt fram känns rent onödigt o vi tränar på att leva här o nu.
Vi har ju gjort en resa ihop som få gör, en onödig resa kan tyckas men även här måste vi tänka att den fört något med sig, svårt idag att göra det jag hade nog personligen hellre sluppit.
Men ny dag o solen skiner o snart vaknar F o fokus finns åter på henne o för en stund slipper vi tänka på annat.
/C
