Torsdag 10/4
Vi bestämde tidigt att inga bilder kommer finnas på F i något "eländigt " tillstånd de har vi o våra närmaste sett nog av . Den här bilden tyckte F att vi kunde lägga ut då hon idag med oss tog bussen till stan för att hitta någon fin ny mössa o sjal.
F är ju väldigt modeintresserad o har snabbt efter operation fått på sig sina kläder o kombinerar återigen snygga färger.
Jag fascineras återigen av orken hon har att 2 veckor efter operation orka ta buss ner o GÅ hem. Måste säga att de var nog en av de mysigaste promenader vi gjort i sakta mak o vad mycket vi upptäckte.
Som ni förstått redan är ju detta vi varit med om totalt onödigt o smärtsamt men som person är jag sådan som måste finna en mening med allt.
Igår pratade jag med en kär vän där vi under många år just pratat om detta i livet att allt som sker har en mening o att mitt favorit uttryck "Guds kvarnar mal men de mal långsamt" alltid kommer stämma. Absolut tills den 19/3 då vi inser att vår dotter hade en tumör i hjärna .
Hur får man då det att stämma i livet? Hur finner man vägen ut när en snart 8 år gammal tjej drabbas av en sådan grymhet ?
Jag vet idag att inget svar finns o att jag ändå måste tro på det goda vilket känns som den svåraste biten i allt. Jag måste vara stark o stötta fast jag ibland känner mig totalt slut o inte finner någon mening med något. Det är då när F o jag går i solen, hand i hand i sakta mak som jag inser att just nu är vi här o nu o vi bara går där vi två o upptäcker saker vi annars bara stressat förbi. Kanske är det svaret att vi tillsammans fått ta en paus o bara vara med varandra för just nu kan vi inget annat.
/C
